Salve Regina
alt. Var signade Drottning
Rosenkransens traditionella avslutningsbön till Jungfru Maria. Ursprungligen på latin, här i svensk översättning.
Källa: Katolska kyrkan i Sverige
Salve Regina
Var hälsad, o Drottning, du barmhärtighetens moder, vårt liv, vår sötma och vårt hopp, var hälsad! Till dig ropar vi, evas fördrivna barn. Till dig suckar vi, under tårarnas dal klagande och jämrande. Ack då, vår förespråk, vänd dina barmhärtiga ögon till oss och låt oss efter denna landsflykt se Jesu, din livsfrukts, välsignade skönhet. O mildhetens, o fromhetens, o sötma, o jungfru Maria! V. Bed för oss, heliga Guds moder. R. Så att vi blir värdiga Kristi löften.
I den här appen är latin förvalt för Salve Regina, även när övriga böner är på svenska eller engelska. Bönen sjungs och reciteras ofta fortfarande på latin, och många känner den främst i den formen.
V. står för vers (latin: versus), det som den som leder bönen säger. R. står för respons, svaret (latin: responsum), det som församlingen svarar. Ber du ensam säger du båda delarna själv.
Om bönen
Skriven av en känd person
- Ålder
- 1000-talet
- Författare
- Troligen Hermann av Reichenau (1013–1054)
- I liturgin
- Mariansk antifon efter completorium
Namn
- Salve Regina · latin, efter de första orden
- Var hälsad, o Drottning
- Var signade Drottning
Historia
Salve Regina är en av kyrkans fyra stora marianska antifoner. Den skrevs på latin under 1000-talet. Författaren räknas i dag oftast som Hermann av Reichenau, munk i klostret Reichenau vid Bodensjön. Andra har tillskrivit den biskop Adhémar av Le Puy eller biskop Petrus av Compostela.
En legend berättar att Bernhard av Clairvaux lade till de tre slutropen, på latin ”O clemens, o pia, o dulcis Virgo Maria”. Legenden är känd först från 1500-talet och anses osäker.
Antifonen spreds genom klostren. Cluny sjöng den i procession omkring 1135, cistercienserna från mitten av 1100-talet och dominikanerna efter completorium från omkring 1221. Därifrån kom den in i kyrkans tidebön, där den sjungs efter dagens sista bön.
År 1884 föreskrev Leo XIII att Salve Regina skulle bes efter varje lågmässa. De så kallade leoninska bönerna efter mässan avskaffades 1964.
I rosenkransen
Salve Regina är rosenkransens traditionella avslutning. Johannes Paulus II beskriver hur själen efter dekaderna vill brista ut i lovsång till Maria, antingen med Salve Regina eller med Lauretanska litanian.
Många ber eller sjunger den fortfarande på latin. Därför är latin förvalt för Salve Regina i appen.
Källor
- The Catholic Encyclopedia, ”Salve Regina” (1907–1914)
- Johannes Paulus II, Rosarium Virginis Mariae (2002), 32–37
- Kongregationen för riterna, Inter oecumenici (1964), 48 j